~den gröna tråden~

Ikväll var jag och såg Avatar för andra gången på bio.
Men första gången var speciell. Det var inte bara att jag inte visste vad som skulle hända den gången, det var också för att jag gick dit i ett speciellt sinnestillstånd. Då ville jag inte tänka på mitt eget liv, jag ville bort. Och längre bort än till Pandora kunde jag inte ta mig just då. 
Ikväll var jag likt forskarna i filmen, som misslyckats med att få kontakt med Navierna innan Sully kom dit; huvudet var redan fullt. Jag var inte närvarande i ögonblicket. Jag tänkte på att diskutera saker i filmen, på att blogga om den. Och jag märkte att mitt sällskap där inte var lika förtjust som jag i filmen, och det bekymrade mig. 

Ikväll när vi lämnade biografen hade jag en av filmens avslutande meningar ringande i huvudet: "The aliens went back to their dying world." Det kändes som om jag en av dem, som måste återvända från Pandora till den döende världen utanför, världen som inte försvarar sig själv mot mänsklig överexploatering, och där dödens ideologi regerar.
Men första gången jag såg filmen kände jag mig som en av dem som stannade kvar på Pandora.
Då tänkte jag, att om vi kämpar för vår värld, trots att vi känner oss maktlösa, kanske allt vänder?